onsdag 27 februari 2013

3 December





Mina damer, herrar. Tantpojkar och gubbkärringar. Så var det dags för tredje december. En svamlande, rantande liten saga om nästan ingenting. Det är märkligt hur det blir när en ritar tysta serier, utan pratbubblor. Det blir som att det byggs upp en mur av tystnad och första bubblan känns så jäkla störig. Som om den skriker och härjar med sin närvaro. Lite som om du är den första att tala i ett rum där alla hittils viskat. Det här var mitt sätt att spräcka den tystnaden.

Slem och klem. 
◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar