onsdag 27 februari 2013

3 December





Mina damer, herrar. Tantpojkar och gubbkärringar. Så var det dags för tredje december. En svamlande, rantande liten saga om nästan ingenting. Det är märkligt hur det blir när en ritar tysta serier, utan pratbubblor. Det blir som att det byggs upp en mur av tystnad och första bubblan känns så jäkla störig. Som om den skriker och härjar med sin närvaro. Lite som om du är den första att tala i ett rum där alla hittils viskat. Det här var mitt sätt att spräcka den tystnaden.

Slem och klem. 
◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊

2 december


1 December


tisdag 26 februari 2013

30 November

En dag av att inte orka undra.

Det här inlägget är schemalagt. Så jävla smart. Här sitter du och tror att jag bloggar just nu, tji fick du! Här siter jag och gör vadfan som helst och blogginlägget bloggar sig själv. Sånt gör man, när man är ett med bloggosfären.

Flitet

Den upprymdheten/lättnaden jag känner just nu är svår att beskriva. Jag har de senaste veckorna skaffat mig möjligheter att göra det jag älskar mest. Jag har sett till att skaffa mig skrivbord, dator, ritplatta och extern hårddisk och helt plötsligt känns mitt liv tusen gånger roligare, femton gånger lättare och miljoner gånger smidigare att leva!

Det är förvisso en trasig scanner, en trasig externdisk, ett minimalt skrivbord, en extremliten och hackande ritplatta och en dator med tillräckligt minne för endat en bild öppen i PS i taget.  Allting hänger sig, jag är böjd som en ostkrok, men banne mig, det funkar. Och det här är lycka. Jag skall aldrig resa mig från denna stolen.

Håll utkik de närmaste dagarna, jag laddar i stunden upp med en hel radda kronologiskt publicerade dagboksteckningar!

Min kreativa koja. 3 december får lite piffning i dattan.

måndag 25 februari 2013

Uppvaknandet

Här är jag! Hallå!

Du kanske har saknat mig. Jag har saknat dig. 

Jag har haft mycket att säga. Men jag har hållit det för mig själv. Jag har skrivit ned det i min dagbok, tecknat flitigt och skrivit milslångt men utan teknologin har jag varit strandad å stenåldern utan medel att föra det vidare. Men så idag hände det: jag blev med scanner och jag blev med dator. Jag kan återuppta mitt berättande ut i cyberrymden för alla som troligtvis ändå inte lyssnar.

Nu står jag och väger. Mitt projekt med seriedagböckerna har både gått sämre och bättre än jag väntat mig. Bättre ä jag väntat mig för jag trodde inte att jag fortfarande skulle hålla å, sämre än jag väntat mig eftersom jag fortfarande inte fått ihop dem, redigerat dem och gjort dem till en sammanhängande berättelse. Hur jag nu skall presentera det hela återstår att se, kanske blir det bara provsmaker på provsmak och aldrig en huvudrätt.

Här är i alla fall 29 novembers dagboksteckning. En passande illustration just idag då skaparlusten fått bubbla, flöda och leka fritt mest hela dagen.



blöta kyssar och varma kramar, er Teddy.