måndag 23 januari 2012

They try to make me go to rehab...

... and I say yeah yeah yeah. I helgen rehabade jag och det var gött.  Och Vet Ni!? jag blev i helgen klar med Gunnar!

Eller asså, ni vet ju hur det är: klar och klar... så fort man är "färdig" så inser man att det finns tusen saker att rätta till och tusen fler saker som är så dåliga att det inte går att rädda. Men någon gång måste man väl släppa ifrån sig sina grejer och nu är jag fan trött på Gunnarjäveln. Hejdå!

Ps. det märkliga med den där missnöjda funktionen är ju att det verkar som att en blir bara mer missnöjd ju längre en har arbetat med sitt verk. hastverk är en som stoltast över...

Nåväl, här kommer den, äntligen till åtnjutan: GUNNAR!

Det finns som sagt ett par smådetaljer att reparera/åtgärda men klart är klart är klart och jag tänker inte röra den här igen på åtminstone en och en halv vecka för att få en smula distans.





Men nu är man back in school och snabbare än kvickt får man sätta igång med uppgifterna igen.

Jag fortsatte med Vickan-serien om min och prinsessan Viktorias gemensamma uppväxt (historieförvanskning ala Sofia Arkelsten liksom). Det är inte som att det är lätt eller nåt att måla men jag känner att för varje gång jag sätter mig ner och anstränger mig så levlar jag. När jag lyckades rita en ros som såg ut som en ros kände jag att jag levlade fett.

såhär skulle kronpinsessan sett ut när hon var liten om hon var världens mest obehagliga barn (det kanske hon var) och  en smula mer svart (det var hon inte)...
Hon ser fortfarande lite väl svart ut för att vara det vitaste mest priviligierade barnet i årt avlånga land, men det skall åtgärdas under morgondagen  då hon, likt en femtonårig pandaversion av mig själv, skall täckas med ett tjockt lager vit gouache.


3 kommentarer:

  1. Snälla, snälla, se till att få Gunnar publicerad i typ Galago eller liknande! Världen behöver se Gunnar på papper!

    SvaraRadera