onsdag 14 december 2011

"The problem in making something knowingly racist is that the final product can still be read as racist."

För ett tag sedan snubblade jag över boken Habibi, impulsköpte tegelstenen och läste de 600 sidorna från pärm till pärm på en natt. Det är en saga om en arabisk, tidslös värld. Om två unga människor, om kärlek, religon, sagor och tro. Den är smyckad med de mest fantastiska arabiska kalligrafier och tuschningar. Craig Thompson har målat de mest häpnadsväckande bilder och av dryga 600 sidor är det inte en enda som inte är ett mästerverk i sig. 
(Bilden är hämtad från Shazam.se där en annan recension finns, desvärre inte tillmärmelsevis lika bra och med tröttsamt korkat uttalande om religon.)

Jag ville skriva om den men hittade inte riktigt orden. Det finns lite för mycket jag vill säga och till slut tog det så lång tid att formulera orden att jag gav upp. Tack och lov finns det ju andra som har lättare för att sätta sina tankar på print och jag snubblade idag över den här suveräna analysen. Den är en riktig långtradare till läsning, precis som boken, men också värd varenda ord:


Citatet van som tjänar som rubrik är hämtat Från Damluji text och är ungefär sammanfattningen av texten.

Jag tycker det är extra intressant när Nadim Damluji behandlar Craig Thompsons citat:

“Edward Said talks about Orientalism in very negative terms because it reflects the prejudices of the west towards the exotic east. But I was also having fun thinking of Orientalism as a genre like Cowboys and Indians is a genre – they’re not an accurate representation of the American west, they’re like a fairy tale genre.” – Craig Thompson, PopTones Interview, September 1, 2011

Jag tror inte att jag är ensam om att verkligen vilja hålla med Thompson i citatet; en av mina favoritböcker är Djungelboken och Rudyard Kipling är ju verkligen ett skolexempel av orientalism. Likaså är magin i tusen och en natt idag lika kittlande för mig idag som när jag som sjuåring såg Alladin för första gången. Craig Thompsons citat har innebär ett frikort att kunna njuta av dessa exotiserande skildringar utan hämningar, utan att censurera, analysera och problematisera sig själv och det är minst sagt lockande. Det finns såklart en poäng i det han säger om att orientalism lika mycket som vilda västern är en genre i sig lika lite beskriver världen sanningsenligt. 

Ändå lyckas jag ju inte sluka Habibi hel och njuta av en mättnaden efter en god läsning, jag står kvar med en klump av oro i magen efter boken. Nadim Damuljis recension sammanfattar problematiken bra med citatet som fått tjäna som inläggsrubrik:

"The problem in making something knowingly racist is that the final product can still be read as racist."

Jag tycker verkligen att Damluji beskriver bra bokens problem kontra styrkor och jag känner inte att jag har mycket att tillägga. 

Äntligen känner jag att jag med gott samvete kan jag föra vidare den här boken och jag tipsar alla om att läsa den. Men jag kommer aldrig att låna ut den utan en utskrift av Damlujis analys som bilaga.

Jag rekommenderar alla, även ni som inte ämnar läsa Habibi, att läsa Damlujis text. För analysen gäller inte helt isolerat boken Habibi utan är en bra text om orientalism, backlash från ytlig antirasism och ogenomtänkt exotisering. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar