söndag 16 oktober 2011

städa städa varje fredag det tycker jag är kuul, åsså varje juul





Alltid har jag varit vääärldens långamaste städare. Enda gången det verkligen var till nytta var när jag bodde på internat i Nairobi.

Då var det obligatorisk städning varje fredag, du fick inte gå ut på kvällen om inte rummet va städat. Men jag blev ju inte mindre dålig på att städa för det. Många gånger bara vräkte jag inte grejerna i garderoben, men inte ens för den största garderob kan svälja obegränsat med mina stök och ibland behövde jag ta tjuren vid hornen.

Det här var en sådan typisk gång när själva problemet visade sig bli lösningen, när internatföreståndarens dotter Elna kom på besök. Vi var redan innan riktigt goda vänner, hon var sju och jag var 18 men vänskap känner inga gränser! Speciellt om en av oss är riktigt duktig på att rita drakar och prinsessor och superhjältar. Därför föll det sig naturligt att föreståndaren i fråga bad att få lämna sin dotter hos mig när hon gick sin runda för att kontrollera de fredagsstädade rummen. Jag antog att städning inte lockade Elna så jag gav henne en burk pennor och papper och satte igång med städningen. Snabbt insåg jag dock att jag underskattat totalt vad rolig min städning måste te sig för utomstående, speciellt sjuåringar, när Elna bad mig på sina bara knän att snälla låta henne vara med. I den motvilja jag känner för att städa tar jag till alla medel för att göra det roligare och distraherar mig konstant, vilket medför att jag; lyssnar på musik; tittar på ett tv-program; pysslar med en teckning; sjunger en sång och framförallt; klär ut mig. Allt på en gång. För att förtränga vad jag egentligen gör.

Inte så konstigt att det tar en jävla tid att få ett rum städat, inte heller konstigt att en sjuåring tycker att det ser ut att vara typ jordens roligaste grej.

Där och då föddes begreppet: crazyextrasuper städoufit, som var namnet på den slutigiltiga blandning av attiraljer vi bar när rummet var städat klart och traditionen att ELna varje fredag hjälpte mig att städa mitt rum.

Nu bor inte jag kvar på internatet, Elna har jag inte träffat på ett par år, men som synes av bilderna existerar crazyextrasuper städoufit än idag. Bild ett är jag i min stulna oreanga auktoritetsväst och skeletthand och på bild två syns från axlarna uppåt min bästa susan var är du-komposition.


2 kommentarer:

  1. Jag liksom... satt och väntade på att de här bilderna skulle börja blinka... Väntade och väntade... Men de började aldrig!!

    SvaraRadera