onsdag 26 oktober 2011

FLOW RIDAH!



I måndags när jag kom till skolan hade jag gjort fem strippar. Alla mer eller mindre värdelösa. Estetiskt ointressant, inte särskilt roliga och väääärldens tristaste att tillverka. Vilket som var hönan och vilket som var ägget är svårt att avgöra.

Jag höll på att bryta ihop och när Josefin satte sig ner vid mitt ritbord och fick se mina strippar sa hon inte "jo, det är bra, du är bara blygsam" eller "jo, det är bra, forsätt med vad du håller på med". Josefin lyssnade på mina farhågor ( "fult" "inget roligt" "jag kom inte på några idéer" "ingen kommer fatta poängen") och sa till mig att gå ut. Att ta mitt pick och pack och gå och fika. Ensam. Inte med resten av klassen. Och absolut inte heller med någon annnan. Men ändå komma ut.

Egentligen är ju det ett gammalt knep för mig, jag gillar ju verkligen att fika i min ensamhet, och det är ju då mina bästa alster kommer på papper. Men det var verkligen länge sedan jag gjorde det. Och hon sade något mer.

Hon sade åt mig att lämna mina gamla idéer och papper i skolan. För att inte bli distraherad och fastna i samma tankegång. Och så sa hon "ta med en penna du inte använder, och ett nytt papper" så jag gjorde det.

Där och då på Café Simpan slängde jag mina tio halvkassa strippidéer, fyra dagar inpå deadline och startade något helt nytt, roligt, spännande men ack så tidskrävande.

Nu sitter jag här med mitt nya projekt som tar en hel jävla evighet. på tre dagar har jag inte ens färdigställt EN ENDA stripp! men vet ni vad? jag är nöjd. jag gillar mitt projekt. jag känner mitt projekt. och jag ger blanka fan i om jag hinner i tid.


högst upp är ett smakprov av de skissar som föddes på Simpan, tecknade med brunkrita och sist bjuder jag på sista rutan i första strippen: Återkomsten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar