söndag 6 februari 2011

jag kan hålla dig i handen i seriebutiken om du vill

Att tjejer är underrepresenterade i världen är väl kanske ingen nyhet, inte i serievärlden heller. Nu lyckas vi ju däremot vara så lyckligt lottade att vi befinner oss (i alla fall på svenskt territorium) i något som jag hört Liv Strömqvist och Bitte Anderson benämna som "feministisk guldålder" för svenska kvinnliga serietecknare.

Ack lyckliga vi unga som liksom fått vägen banad av Coco, Nina Hemingson, dotterbolaget och övriga som liksom sprängt öppen en väg för tjejer att ta för att komma in i en annan så hårt manligt dominerad värld. Tack vare dem finns så många kvinnliga, duktiga, riktigt jäkla snorbegåvade OCH (för det är ju det som egentligen är anmärkningsvärt som talangfull kvinna i arbetslivet) uppmärksammade kvinnliga serieskapare. Tack vare dem så har många av de luckor som annars gapat tomma täckts igen. Det finns för en gångs skull så pass många kvinnor representerade att jag kan VÄLJA vem jag vill identifiera mig med, något som annars verkligen är en raritär företeelse i t.ex. litteraturen, filmen, eller andra gestaltningar av "människan" eller "världen".

MEN ännu är somliga färgfällt ännu inte till fullo igenfyllda. Man skulle kanske till och med kunna kalla tiden unik för hur många unga tjejer, råbarkade brudar, gamla kärringar och helt mainstream kvinnor som doppar näsan i en seriebok. Ändå är det som att steget mellan serier och serier fortfarande är stort. Man kan liksom hålla sig i sin trygga zon av halv- eller helbiografiska serier (helst kanske svenska) producerade av tjejer och kanske en eller annan Rockystrip. Att däremot plocka upp en seriebok av en annan sort, en episk berättelse, en superhjältesaga, om så bara en fantomen eller x-men är fortfarande för många en handling alldeles för långt bort.

Den världen, Marvelvärlden och DC Comics universum omges fortfarande av den feta, branta, höga mur jag med andra ibland väljer att kalla patriarkat. Männen har ägt serierna länge, och styrt den världen länge. Vissa serier som man kanske i första andetaget skulle råka benämna som mainstream och kanske tillochmed lätttillgängliga är ju omgärdade av en enorm barriär. Har man inte växt upp och tack vare sitt kön liksom automatiskt fått veta, kanske till och med utan att egentligen läsa serier, precis hur Hulken fick sina krafter (gammastråling) och precis varför Lex Luthor hatar Stålmannen så (han beskyller bla Stålmannen för att ha gjort han skallig, full förståelse där) så blir en sådan tidning svår att plocka upp. För att inte tala om serier som X-men där tillochmed rutinerade serienördar har svårigheter att hänga med.

Jag hoppas med den här bloggen att kunna bygga en bro för alla dessa kvinnor, nyfikna på vad serier mer har att erbjuda, för att kunna ta sig över den mur som ett sekels manligt serienörderi byggt upp. Jag säger inte att jag har all kunskap som krävs (vad nu det skulle betyda), att jag kan vara din guide och lykta i seriens snåriga skog men jag tror att jag kan hjälpa till att ge en bra push. Att du som läser den här bloggen skall tycka att steget in i en seriebutik är snäppet mindre skräckinjagande. Och att ställa en fråga där inne kanske inte är så dumt alls, och att köpa en bok inte är en match över huvud taget.

Därför kommer jag att erbjuda recencioner, reflektioner och kanske lite nyhetsuppdateringar på den här plattformen, och känner du att du vill bidra, då är det bara att hoppa på. Det är bara att önska, tipsa och rätta allt vad du vill, så länge attityden är god och du har samma inkluderande mål som jag.


so long, härnäst kommer mitt första försök på en rencension. Först ut blir troligtvis Battlefield av Garth Ennis.

<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar