tisdag 22 februari 2011

gratis fulkulturläsning slår dyr finkultursupplevelse med hästlängder

Så har jag varit i Stockholm och göttat mig i finkulturen. Rört mig i de fina salongernas konsthallar och ojojoj, det var för det mesta meningslöst. Bäst med veckan var som vanligt att ta sin mp3 och bänka sig i serieteket en timma eller två.

På serieteket lyckades jag plöja igenom I Ringen (Titu Takalo), Till mina vänner och ovänner (Loka Kanarp), Svalornas lek (Zenia Abirached) och till sist två nummer av Hellboy. Busy Bee, little me.

Eftersom jag numer lever livet av en effektiv och ambitiös konstskolestudent (vi nämner inget om det här med att det är en folkis va?) som också driver ett nytt och framgångsrikt idrottslag (återigen, du kan väl hålla tyst om att vi för närvarande bara är fem)så börjar behovet av sömn så sakterliga smyga sig på såhär på kvällskvisten. Därför följer en kanske lite kort och komprimerad sammanfattning av titlarna jag åt mig igenom i Serieteks ljuvliga kräkgröna miljö.

Det bästa med att läsa serier på serieteket, eller en vanlig bok på en vanlig bibbla för den delen, är ju att kunna läsa de där böckerna man vill ha läst men faktiskt inte har lust att köpa. Det är ett perfekt sätt att testa på de där albumen du gått och funderat på men anat kanske bara skulle vara en besvikelse, utan att stå och hänga en affär och tjuvskumläsa igenom boken tills någon ropar "det här är inget bibliotek!"

Inte för att någon någonsin skrikit just så till mig men jag anar att chansen minskar om jag faktiskt ÄR på ett bibliotek. Hursomhelst, över till sammanfattning.

Första boken jag valde var I ringen av Tiitu Takalo. Det är en bok jag många gånger stått och övervägt köpa när jag valt ut presenter till någon annan, eller mig själv, på Hallongrottan i Stockholm. Jag kan vara lite av en sucker för de där lite platta, raktframma sättet som kärlekshistorier berättas i ungdomsböcker. Börjar en film/bok med frasen "jag har aldrig blir vit kysst/knullat/hånlgat" är jag såld. Och speciellt när det handlar om HTBQ-förälskelse blir det extra spännande, Du och jag Marie Curie om femtonåriga fotbollstjejen Jenny som blir kär i Filippa är fortfarande idag en av mina favoritböcker. Också finns liksom en genre serier som gör precis likadant, det bara kittlar i magen när jag föreställer mig Du och jag Marie Curie berättad i bild...! I filmväg slår ju Mannen som Älskade Yngve från Norge all konkurrens i genren, ja hela ungdomsfilmsgenren i övrigt också faktiskt: (åh punk, åttiotal och ungdomshomos<3)

kolla feta trailern här

MEN!... Just det lite naiva sättet att berätta kärlekshistorier blir ju just ofta ganska, ja, platt. Oftast blir det liksom inte så mycket mer än en Sweet Valley High-berättelse och inte ens HBTQ-nischen kan garantera en bok rån att hamna i det diket.
Som tur var tyckte jag inte riktigt det om I ringen. Jag tycker att kärleksdramat där tonåriga Julia redan har en pojkvän (sexistiska, homofoba, grabbtypiska Eetu) men träfar en ny kärlek i boxarkompisen Alex faktiskt håller. Inte för att temat är skitnytt, eller skitspännande eller att boken får mig att tappa hakan och aldrig vilja släppa greppet om den ) men den är rar. Det är en söt berättelse om att fatta vad man känner och bildmässigt väldigt fin. Tiitus stil tilltalar mig verkligen och jag uppskattar verkligen när fina bilder får komma upp i format. Det är en sådan där serie där varje ruta mer än en målning av händelsen än en bit av en serie.

Efter I ringen gav jag mig på http://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Till_mina_v%C3%A4nner_och_ov%C3%A4nner av Loka Kanarp. Den var absolut läsvärd, men inte alls fantastisk. Den är ganska gammal, kom ut 2006, och man anar ganska tydligt att Loka är ny i sitt serieskapande.
Både i bild och manus varierar hon starkt, vissa berättelser är helt fantastiska medans andra inte alls når fram. Det blir väldigt tydligt att man får följa hur någon försöker hitta sin stil, både i berättandeform och teckning. Jag skulle kanske avfärda dn som lite väl spretig om det inte vore för att jag vekligen gillade mycket av henes estetik och jag vet hur hon sedan kom att se ut.
Lokas bok Pärlor och Patroner kom ut 2009 och den är också på min topplista att ge bort i present. Den är världens bästa bok att ge någon man tycker har en liten lucka i sin historiesyn, med 60 porträtt av olika historiskt betydande kvinnor. varje porträtt är en sid långt och helt genialt sammanfattande med den finaste, mest pittoreska teckningar jag kan tänka mig. Både min mor och bonusmor är på den lyckliga listan av dem som fått Lokas bok av mig i present, nu väntar vi alla tre på Lokas nya bok Hungerhuset som släpps hösten 2011...

Eftersom Hellboy överraskade mig så positivt att jag bestämt mig för att börja klämma mig igenom den på ett ambitiösare plan tänker jag spara att skriva något om den tills jag läst åtminstone ett par numer till.

Nu är jag tillbaka på ön, och det första jag gjorde var såklart att ta biblioteker på väg hem. Jag lånade Inkalen, en riktig bjässe till seriebok som tydligen skall vara en klassiker och allt men ja.. sånt är ju aldrig en garanti. Det är i alla fall en science fiction och jag håller alla tummar och tår för förstklassig läsupplevelse.

tills vidare,

Yours truly RDKL

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar